Joppes Gröna Rum

Prinsessorna har fått ta över bästa solhörnan och de växer som bara den. Nu när de börjar bli större (vilket bland annat innebär att man kan få taggar i fingrarna när man petar på dem, dags att köpa handskar?) så blir jag nästan rädd att jag ska felvattna och ha ihjäl dem. Men som jag varit inne på tidigare så kommer de nog klara sig bra eftersom jag bryr mig om dem. Mer oroväckande är att de längst ut på skotten har en diameter som är flera gånger större än vid roten så de måste ha stöd. Det första skottet är redan över fyra tum. På bilden ser man att den äldsta och således största plantan får ännu fler nya skott.

Sista bilden av spindeln som efter några dagars tillvaro i Gardenian - där jag såg den fånga sorgmyggor, en sann fröjd för ögat - nu är spårlöst försvunnen. Med hjälp av mitt exemplar av Vad jag finner på åker och äng från 1968 (som jag lånade på biblioteket på Bureskolan i Burseryd när jag var liten och som skulle ha återlämnats den fjärde september 1989) och lite Google bildsök så har jag kommit fram till att spindeln var en Tetragnatha extensa. En spindelbok står dock fortfarande på inköpslistan. Gardenian i sig mår toppen, den har också pole position i solen fast på en hylla ovanför prinsessorna.