Joppes Gröna Rum

Ännu ett Truck Stop på den binära motorvägen. Hälsa på hos killen som myntade ordet krukväxtblogg.

En sista bild

Kategori: Allmänt

Vespa cropro

Läs igenom inlägget så förstår du vad bilden symboliserar


Dags att sammanfatta mitt krukväxtår. 2007 har inneburit mängder av jubileer för min del och jag har varit med om fantastiska äventyr, storslagna fester och ambitiösa teaterprojekt. Jag har hyllat Linné på många vis, inte minst genom att tåga i procession med fanan tillhörande Smålands Nation i Uppsala framför kungen och Silvia och det Japanska kejsarparet i maj. Jag påmindes om det när jag såg en trailer för "Kungliga året 2007" på SVT och jag skymtades som hastigast i tv-rutan. Kan ju vara skoj att se på. Jag är förresten med i boken med samma namn också. Jag lär dock inte göra mig lika bra i bild som David som i snygg mustasch skymtades i SVTs August häromdagen.


Det innehållsrika 2007 krävde mycket fritid och fokus vilket nog är en av anledningarna till att bloggen understundom hamnade på efterkälken. Att det dessutom har varit tråkigt väder under större delen av året gjorde knappeligen saken bättre. Några saker jag dock hade tänkt publicera blev liggande på skrivbordet så att säga. Hur gick det egentligen med den gröna gardinen? Skulle det inte bli fler tematiska inlägg? Och hur mår gardenian och de andra växterna som var på dekis? Well folks, stay tuned!


Slutligen, ni kanske minns följetongen om spindeln som fick en del uppmärksamhet här. Jag ville avsluta året med en bild och det blev på ett annat litet, om än betydligt större, kryp. Bilden tog jag här hemma i Lidhult där jag nu sitter och den påminner om en av de få dagar under året då solen strålade och blommorna log åt livet lite grann. Smålands landskapsinsekt, bålgetingen.

Varför säger man det mörkaste Småland?

Kategori: Allmänt

Solen går ju faktiskt ner en halvtimme tidigare i Uppsala... Nåja, Nu är föregående inlägg uppdaterat som utlovat så scrolla ner eller klicka här för att läsa om hur jag egentligen tänkte när jag istället för en glad och hemtrevlig julgrupp slängde ihop en mörk och självmordsromantisk dito.

Jag är i Lidhult, Småland, och har som vanligt jobbat några dagar på Asta-Blommor i Växjö. Om du inte minns varför jag jobbar där så läs historien i inlägget Barndomsminnen! Det har ju varit lite dålig aktivitet här på bloggen under hösten och en utförlig sammanfattning blir det tidigast om en vecka när jag är tillbaks i Uppsala. Jag blir väldigt glad när folk kommenterar och ännu gladare när folk blir så inspirerade att det startar egna bloggar som till exempel Annika som skriver på floraochblogg.blogg.se. En annan växtbloggare är Hannifer som skriver på abutilon.wordpress.com. Jag skickar en ny blinkning till den trogna läsaren Parkettodlaren när jag ändå är igång :)


Imorgon kommer det en kort men, hoppas jag, läsvärd liten årskrönika. Missa inte den.

Bland kommentarerna har det förts en egen liten diskussion mellan min mamma och signaturen Manne som handlat om novemberkaktusar. Min egen blommar inte (står nog för varmt) men jag postar nedan en bild från början av november på mammas rikblommande exemplar:


Schlumbergera truncata

Mörk är midvintertid

Kategori: Allmänt

(Kolla in förra årets symboldrypande skapelser i inlägget God Jul från tomteverkstaden)

Kalle Anka är mindre kul så vad bättre än att under tiden lägga sista handen vid årets lilla julklapp. Morbid, ja. Allvarlig, nej. Jag har inte koll på inredningsmode men märkte snart på utbudet av krukor och liknande under arbetet på Asta-Blommor denna jul att svart verkar vara det som gäller i år . Jag gör en Emo-grupp tänkte jag.

När jag började lyssna på hc i början på nittiotalet så hade jag en ganska klar bild av vad emo är men det står helt klart att begreppet är rejält utvidgat idag. Tydligen kan mjäkig radio-pop kategoriseras som emo och i ytterlighetens andra ände så finns det svarktklädda deprimerade tonåringar som skär sig i armarna som menar att det är emo. Jag kapitulerar och tänker inte fortsätta hävda att emo bara är Quicksand och Rites of Spring. Därmed inte sagt att jag tänker sättas på plats av nån tvärsäker femtonåring som "vet vad det handlar om".


Förutom att ironisera över en stil som jag uppenbarligen är för gammal för att fortfarande förstå så ville jag göra något minimalistiskt som jag kan ha glädje av senare. Resultatet blev:


Emo in Extremis
eller När en stil får ett namn är den redan död.


Det är synd om människorna