Joppes Gröna Rum

Jag orkar inte vänta på att min kamera dyker upp i brevlådan och idag är det soligt och vackert så det gick att ta några bilder med mobilen vars optik knappast är av högsta klass.

Nytt år och kanske nya projekt. Jag räknade lite och kom fram till att jag odlat ett trettiotal olika arter under förra året. En del försvann på vägen och frågan var ju hur många som skulle överleva att lämnas ensamma under julen. Senast det begav sig så var det ju ganska illa ställt med växterna när jag kom tillbaka. Lättad kunde jag konstatera att det var andra bullar nu. Inga svarta fläckar på monsterorna. Efter sin explosiva växtperiod i höstas så hände typ inget alls på ett par månader, men nu hade båda fått nya blad. Det nya bladet på den stora är "bara" 25 centimeter men det har både hål och flikar! Den börjar bli vuxen.



Monstera deliciosa

Dracaenan hade inte heller tappat några blad. Jag har inte publicerat någon bild på den sedan de där gamla historikinläggen så det kan väl vara dags för en bild där hela syns. Just nu står den på mitt skrivbord av den enkla anledningen att jag skulle städa där den stod innan, bredvid kaffebryggaren som olyckligtvis åkte i golvet häromdagen.



Dracaena marginata

För att fortsätta med de gamla växterna, jag sådde ju ny physalis och beskrev det som ett misslyckande. Jag måste få revidera det. Det är inte alls konstigt att de inte växte lika snabbt här som i vår gamla lägenhet där det fanns stora fönster med mycket ljus. Jag sparade ju dem trots allt i en ampel och de överlevde julen och växer vidare bra. De dricker massor av vatten och har förvisso tappat en del blad men det beror bara på att jag varit oaktsam och mer eller mindre råkat slita av dem.



Physalis peruviana

Så till lite tråkigheter. Jag var orolig för min lilla gardenia och strelitziorna men där var det inga problem. På bilden ovan syns några pinnar i krukor nedanför physalisen och det är mina kära passifloror. De led brist på vatten allihopa och jag hyser inte mycket hopp för dem. Passiflora edulis hade mått dåligt ganska länge - antagligen eftersom jag inte planterat om dem en endaste gång på två år, inte ens efter att de grott - så det var inte hela världen, men det var synd på de andra som växte så vackert. Men å andra sidan så kom de ju inte igång förrän i september, och de skulle ändå ha beskurits nu till våren så det är bara att så nytt.

Tillbaka till strelitziorna. De är verkligen dem jag är mest stolt över. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårt att få dem att må bra men det har verkligen gått över förväntan. De har inte visat ett endaste tecken på att inte trivas hos mig.



Strelitzia reginae

Slutligen så gjorde jag lite internetsökningar och kom fram till att orkidén jag fick innan jul troligtvis är en Burrageara Nelly Isler. Rådfrågade på Orkidesällskapets forum och fick medhåll.