Joppes Gröna Rum

Alruna Mandragora turcomanica

Jag minns inte riktigt vad som fick mig att beställa de här fröerna från J.L. Hudson för ett år sedan. Kanske beskrivningen i katalogen (som för övrigt är fantastisk, den ska föräras ett eget litet inlägg), där det står ”An extremely rare species, said to be possibly extinct in the wild, and fewer than 300 plants in cultivation.”. Nu finns en till. Det tog många försök att få fröerna att gro men till slut gick det. Mandragora är ju en mytomspunnen växt. Sökningar leder till skumma forum som exempelvis paranormal.se där häxor diskuterar magi och sånt. Herreje. Bakgrunden till mytologin är, förutom växtens faktiska giftighet, att roten med tiden kan anta formen av något som med god vilja kan liknas vid en humanoid, illustrerat på festliga medeltida teckningar:

Eller som i Harry Potter:

Min plan för plantan är något oklar. Det är ju alltid kul att prova! Min sambo tror att man kan ”förodla sig” och förstår inte alltid varför jag planterar saker som inte verkar fylla någon funktion. Om mandragoran får vara kvar och i en större kruka får utveckla sin rot till något spännande så kanske jag kan sälja den till någon dum häxa.

Övriga växter i köket är desto mer matnyttiga:

Två sorters chili, ”Crab Pepper” och ”Hungarian Yellow Wax Hot”

Basilika, timjan och persilja.